Jätten Finn

Denna sägen eller legend är spridd runt om i Norden, bl a finn det en version som handlar om Trondheims berömda domkyrka. Motivet med det "hemliga" namnet är vanligt i många folksagor; t ex i Grimmsagan om Päronskaftet (RumpelStilzchen).

När kristendomen börjat spridas norrut kom en missionär från Tyskland till de hedniska skåningarna. Han hette Laurentius med blev kallad sankt Lars. Han grunade en kristen församling i Lund, och hans högsta önskan var att få bygga en kyrka.

Vid den tiden bodde under det som nu heter Helgonabacken i Lund en grym och farlig men samtidigt hjälpsam jätte. Han erbjöd sig att bistå vid kyrkobygget. Men han ställde egendomliga och hårda villkor:

"Kan du röja mitt namn när kyrka är färdig så är vi kvitt", sade han. "Om inte, måste du ge mig solen och månen som leksaker åt mina barn".

"Utan sol och måne går det inte att leva på jorden", svarade Sankt Lars.

"Du svarar klokt", sade jätten. "det skulle bli alltför mörkt här i Skåne. Jag nöjer mig med dina båda ögon, om du inte kan gissa mitt namn.

"Det går jag gärna med på", sade Sankt Lars. "Vad är mina ögon jämfört med en kyrka ?"

Platsen blev utvald och helgad av Sankt Lars. Därefter satte jätten igång. Han började med kryptan längst ner och formade valv och pelare. Sedan gick han med väldiga kliv till Romeleklint och där ryckte han loss stora stenblock. Dessa staplade han på varandra och murade fast dem. Arbetet gick snabbt, och jätten log och sjöng:

"I kyrkan nu fattas mig föga.
Jag murar och murar. Förrn sol går ner,
mig munken ger
mitt namn - eller också mitt öga".

Men på Helgonabacken stod Sankt Lars och var inte lika glad. Även han sjöng:

"Du skänkte mig ögon, du fader och vän
tag dem igen!
Du vet, jag offrar dem gärna".

Medan han stod och där och begrundade hur vacker skymmningen var kunde han inte låta bli att tänka på hur mörkt allt skulle bli när han miste sina ögon. Då hör han en stillsam och entonig sång. Det lät som en vaggvisa från underjorden. Och rätt som det var kunde han urskilja orden:

"Sov, liten Sölve, sov, sonen min!
Din fader Finn
han sitter och murar där ovan.

Sov, liten Gerda, skön dottern min!
Din fader Finn
till kvällen kommer med gåvan".

Och sankt Lars beger sig glad i hågen till kyrkjan som är i det allra närmaste färdig. Jätten arbetar högst upp på tornet.

"Du Finn, kom ner!" ropar munken. "Finn, Finn, kom ner!".

Och Finn kommer ner. Han går till kryptan och griper tag i en pelare för att riva kyrkan. Men i samma ögonblick blir han förstenad - och än idag kan varje besökare i Lunds domkyrka se just denna pelare och hur den vanmäktige och inte särskilt storväxte jätten desperat famnar den.

Dikt av Esias Tegner
Prosabearbetning av Anders Gren

Askerö förlag, http://www.askero.se/

Sagoberättaren -  Kända sagor – Om Askerö – Beställ – Jag tycker – Mina sagotips